Konsekvens vid droppfot

Förlamning av de muskler som lyfter upp foten orsakar gånghandikappet droppfot. Foten hänger slappt nedåt. Patienten får svårt att avyttra stegen och att hålla balansen. Resultatet blir en speciell och mycket iögonfallande gångstil. För att undvika att släpa foten i marken måste benet vid varje steg lyftas högre än normalt. Nedsättningen av foten i marken sker snabbt och leder ofta till ett ”klappande” ljud. För att förhindra detta behövs någon form av ortos som lyfter och stabiliserar i ankelleden.

Droppfot gör att foten släpar i backen vid gång, det vållar extra stora problem vid gång i trappor då man lätt slår foten i nästa trappsteg om man ej lyfter knät högt. Genom ökad flektion i höften kan detta undvikas, dock underlättas det väsentligt med en ortos.

Beskrivning av droppfot

Det är en fot som hänger ned på grund av en nervskada anitingen perifert nere på benet eller central t.ex efter en stroke. Oförmågan att lyfta upp foten som beror på att nervfunktionen har helt eller delvis upphört, oftas är det inte muskulär insufficiens.

Droppfot är ett medicinsk tillstånd som innebär insufficiens av nervfunktionen eller i sällsynta fall ruptur på m.tibialis ant, m.extensor dig. longus, eller m.extensro hallucis longus.

Om symtomen kom plötsligt och man vid läkarundersökning inte hittar något avvikande kan man vänta sig att symtomen beror på peroneuspares, det vill säga att nervus fibularis communis hamnat i kläm under knät. Symtomen brukar i så fall gå tillbaka inom några veckor. Om symtomen sitter i längre eller om det finns andra tecken till neurologisk sjukdom krävs det en mer omfattande neurologisk undersökning.

Omständigheter som kan ge upphov till droppfot

Droppfot kan i mer sällsynta fall orsakas av många olika sjukdomar i både perifera och centrala nervsystemet, till exempel diskbråck, polyneuropati eller stroke.

Definition av droppfot

Droppfot är en allmän term för svårt att lyfta foten, dvs dorsal flektera. Vid droppfot dras den främre delen av foten på marken vid gång. Droppfot är inte en sjukdom, det är ett tillstånd som oftas beror på neurologiska faktorer och något enstaka tillfälle muskulärt. Droppfot kan vara såväl ett permanent tillstånd eller tillfälligt, beroende på orsak.

Symptom

Vid total droppfot är det omöjligt att dorsalflektera i ankelleden, det kompenseras ofta genom att gå med s.k. tuppgång. Droppfot drabbas oftast bara ena foten men vid vissa typer av diagnoser förekommer ett bilateralt tillstånd dvs båda fötterna drabbas.

Orsaker

Droppfot orsakas av insufficiens, oftast neurologisk, central eller perifier. Det kan också i sällsynta fall orsakas av muskulär insufficiens i samband med ruptur, total eller partiell.

  • Nervskada. Perifier kan t.ex orsakas av att man sitter med det ena benet över det andra så att det blir en temporär kompression av N.fibularis profundus, ligger ganska ytligt 2-4 cm distalt om caput fibulae. Det finns många olika typer av såväl centrala som perifiera nervskador, bl.a stroke, MS, Charcoot-Marie Toooth, ALS mfl

  • Muskelstörningar, muskeldystrofi, post polio m.fl

  • Centrala hjärnskador. Vid yttre våld, tumör eller maligneller benign.

  • Långvarigt ryggliggande på sjukhus utan dorsalstöd kan muskelförlängning orsaka droppfot. Dvs nervfunktionen är tillfredsställande men muskelbuksenan har tänjts ut och blivit för lång.

Riskfaktorer

All påverkan av den ytliga N.fibularis profundus vid olika situationer t.ex

  • Sittande korsa benen ger en risk för temporär nervkompression.

  • Långvariga knästående yrken eller sittande på knä – som att plocka jordgubbar eller lägga golvplattor – kan leda till droppfot

  • Gipsförband eller felaktigt utformade ortoser som trycker hårt under caput fibulae och ger en oönskad nervkompression.